Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vagantbikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu jag talat mot mig själf
hvad jag allt vet om mig.
Jag spytt ut allt slemt, som dock
länge väl bekom mig.
Detta gamla lif jag vill
dock ej längre föra.
Mänskan skådar skenet blott,
Gud för själn har öra.
Nu till tukt jag vänder mig,
vred på laster snöda.
Vet, min ande, född på nytt,
skall mig pånyttföda.
Som ett lindebarn mig blott
varma mjölken lifve,
att fåfänglighetens kärl
ej mitt hjärta blifve!
Höge herde, miskund haf
nu med mig, den arme.
Öfver botfull man, som ber,
du dig mildt förbarme.
Låt den ångertyngde få
bot för synder göra.
Hvad du mig befallt, jag skall
ut med glädje föra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
