Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min förvisning till Sibirien - Flykten. Min häst. Mitt möte med gendarmeskorten. En hetsjakt. Ankomsten till Riga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len på andra sidan floden — där tyskarna sommaren
1917 lyckades gå över Düna och bemäktiga sig Riga.
Trött efter den hastiga ritten, beslutar jag mig för
att vila ut några minuter i det i närheten av kyrkan
belägna te-huset, där jag före mig finner en del
ryttare, som tagit stället i anspråk; vid närmare
betraktande visar det sig vara gendarmer, som eskortera
en ung dam.
Då jag fann det hela något mystiskt, närmar jag
mig den unga damen för att av henne få veta
anledningen till det något tvivelaktiga sällskapet.
Knappt hade hon i få ord delgivit mig sina
upplevelser, förrän jag tilltalades av en gendarm, som
bad mig försvinna. När jag ej ville låta mig så utan
vidare avspisas, begärde han att få se mitt pass, då
han antagligen på grund av mitt lettiska uttal i mig
vädrade en främling som möjligen kunde vara en
spion.
Ej precis angelägen att förevisa mitt respass, som
möjligen skulle kunna förskaffa mig ett ovälkommet
ressällskap, föredrar jag att kasta mig i sadeln och
jaga bort, hack i häl förföljd av gendarmerna.
Förlitande mig på min snabbare häst, vinkar jag
överlägset åt mina förföljare att avstå från det
meningslösa förföljandet, då jag ser deras fruktlösa
försök att ytterligare genom sporrningar öka galoppen.
- 38 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
