- Project Runeberg -  Valfrändskap /
37

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ser ut, som om det ena förhållandet föredrogs
framför det andra, det ena valdes hellre än det
andra.»

»Ni får förlåta mig,» sade Charlotte, »liksom
jag förlåter naturforskaren; men jag skulle aldrig
här se ett val, utan snarare en naturnödvändighet,
och knappt det en gång, ty det är kanske, när allt
kommer omkring, endast ett verk af slumpen. Tillfället
gör förbindelsen, liksom det gör tjufven, och
hvad edra naturkroppar beträffar, så tycks mig
valet blott ligga i kemistens hand, hvilken bringar
dessa kroppar tillsammans. Men äro de en gång
tillsammans, då nåde dem Gud! I föreliggande
fall gör det mig endast ondt om den stackars
gassyran, som åter måste drifva omkring i
oändlighet.»

»Det beror bara på henne själf,» genmälde
kaptenen, »att förena sig med vatten och som
mineralkälla tjäna friska och sjuka till
vederkvickelse. »

»Det är lätt för gipsen att säga!» sade Charlotte.
»Den är nu en kropp igen, färdig och försörjd,
medan den utdrifna syran kan ha det både
tråkigt och svårt, innan den åter kommer
under tak.»

»Om jag icke alltför mycket misstager mig,»
sade Edvard leende, »så ligger det en smula
spetsighet under dina ord. Tillstå det bara! När allt
kommer omkring, är jag i dina ögon kalken, som
blifvit gripen af svafvelsyran kaptenen, dragen från
ditt förtjusande sällskap och förvandlad till
motspänstig gips.»

»Om ditt samvete,» svarade Charlotte, »kommer
dig att anställa dylika betraktelser, så kan jag
vara lugn. Alla dessa bildlika uttryck äro roande
och intressanta, och hvem leker icke gärna med
likheter? Men människan står dock så många
trappsteg högre än dessa döda ting, och om hon
här varit en smula för frikostig med de vackra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free