Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 —
sista natten de båda delarna af vägen skulle mötas.
Till det nya huset på höjden var också källaren
redan bruten i klippan och en präktig grundsten
huggen med fack och täckplatta.
Den yttre verksamheten, alla dessa små vän-
liga, hemlighetsfulla planer, i förening med inre,
mer eller mindre tillbakaträngda känslor, gjorde,
att samtalet, när de fyra voro tillsammans, icke
längre flöt så lifligt, hvarför Edvard, som tyckte,
att något saknades, en afton uppmanade kaptenen
att taga fram sin fiol och ackompanjera Charlotte,
som satt vid klaveret. Kaptenen kunde icke mot-
stå den allmänna önskan, och så utförde de två
ett ytterst svårt stycke med en känsla, lätthet och
smak, som beredde dem själfva och det lyssnande
paret det största nöje. Man kom öfverens om
att upprepa underhållningen och öfva sig till-
sammans.
»De göra det bättre än vi, Ottilie!» sade Ed-
vard. »Låt oss beundra dem, men ändå roa oss
tillsammans.»
NIONDE KAPITLET.
Födelsedagen var inne, och allt hade blifvit
färdigt, både muren, som åt ån begränsade och
höjde byvägen, och vägen förbi kyrkan, hvilken
ett stycke fortlöpte i den af Charlotte anlagda vägen,
sedan slingrade sig uppför klipporna, med moss-
hyddan till vänster öfver sig, därpå gjorde en tvär
krök, så att den lämnade denna under sig till
vänster och slutligen mynnade ut uppe på platån.
Mycket främmande hade denna dag infunnit
sig. Man begaf sig till kyrkan, som man fann fylld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
