Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 —
af en högtidsklädd församling. Efter gudstjänsten
tågade gossar, ynglingar och äldre män i spetsen,
så som det var anordnadt på förhand, sedan kom
herrskapet med sina gäster och sitt följe, och tåget
afslöts af små flickor, ungmör och gifta kvinnor.
Vid vägkröken var en upphöjd klippafsats an-
ordnad, där kaptenen bad Charlotte och gästerna
pusta ut. Härifrån hade man en öfverblick öfver
hela vägen med den föruttågande mansskaran och
de efterföljande kvinnorna, hvilka nu vandrade förbi.
Det var i det härliga vädret en underskön anblick.
Charlotte kände sig öfverraskad och rörd och
tryckte hjärtligt kaptenens hand.
Man följde efter den sakta framskridande
hopen, som redan bildat en krets kring platsen för
det blifvande huset. Byggherren, hans familj och
de förnämsta gästerna inbjödos att stiga ned i
källarrummet, där grundstenen, endast stöttad på
ena sidan, låg färdig att nedsläppas. En högtids-
smyckad murare trädde fram med hammaren i
ena handen och murslefven i den andra och höll
på vers ett vackert tal, som vi på prosa endast
ofullkomligt kunna återgifva.
»Tre ting,» började han, »äro att beakta vid
en byggnad, att den står på den rätta platsen, att
den har en säker grund, och att den är fullständigt
uppförd. Det första är egentligen byggherrens
affär, ty liksom inne i staden endast fursten och
kommunen kunna bestämma, hvar det skall byggas,
så är det på landet jordägarens företrädesrätt att
säga: ’Här skall min boning stå och ingen annor-
städes.’»
Edvard och Ottilie vågade vid dessa ord icke
se på hvarandra, fastän de stodo alldeles midt
emot hvarandra.
»Det tredje, fulländningen, är en omsorg, som
delas af många handtverksskrån, ja, det är få, som
icke ha därmed att skafTa. Men det andra, grund-
läggningen, är murarens sak och, låt oss säga det
5. — Valfrändskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
