Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rent ut, hufvudsaken i hela företaget. Det är ett
allvarligt bestyr, och vår inbjudan är allvarlig, ty
högtidligheten firas här nere i djupet. Här, på denna
trånga, uppgräfda plats visa ni oss äran att när-
vara som vittnen till vårt hemlighetsfulla värf.
Om ett ögonblick skola vi fira ned denna fint huggna
sten, och snart skola dessa af sköna och aktade
personer smyckade jordväggar icke mera vara till-
gängliga, utan igenfyllda.
»Denna grundsten, som med sina hörn beteck-
nar byggnadens hörn, med sin rätvinklighet dess
regelbundenhet och med sitt våg- och lodräta läge
murarnas och väggarnas af lod och vattenpass
bestämda ställning, skulle vi utan vidare kunna fira
ned, ty den låge nog stilla genom sin egen tyngd.
Men äfven här skall icke saknas kalk oeh cement,
ty liksom människor, hvilka af naturen äro fästa
vid hvarandra, ännu bättre hålla ihop, då lagen
kittar samman dem, så bli också stenar, hvilka
redan genom formen passa tillsammans, ännu bättre
förenade genom dessa bindande krafter, och då det
icke rätt passar sig att stå sysslolös midt hland de
verksamma, så skolen I nog icke försmå att äfven
här bli medarbetare.»
Han räckte därmed sin murslef åt Charlotte,
hvilken med den kastade kalk under stenen. Flere
blefvo uppmanade att göra sammaledes och stenen
därefter nedsänkt, hvarpå hammaren räcktes åt
Charlotte och de ölriga att genom en trefaldig bult-
ning signa stenens förening med grunden.
»Murarens arbete,» fortfor talaren,» hör till
de förborgade, fastän det sker under fri himmel
och icke alltid i det fördolda. Den regelmässigt
uppförda grunden öfvertäckes, och till och med
vid murarna, som vi uppföra i dagern, minnes man
oss på sistone icke mera. Stenhuggarens och bild-
snidarens arbeten falla mer i ögonen, och vi måste
till och med finna oss i, att hvitlimmaren fullstän-
digt utplånar spåren af våra händer och tillägnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
