Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat denna skådebana, mycket gärna skulle vilja
spela en roll där igen.»
»Däremot är ingenting att invända,» sade gref-
ven. »En ny roll öfvertar man gärna, och den
som känner världen, inser lätt, att det är just detta
evinnerligt varaktiga i äktenskapet bland allt det
myckna växlande i lifvet, som innebär något otymp-
ligt. En af mina vänner, hvars muntra lynne före-
trädesvis yttrar sig i förslag till nya lagar, påstår,
att hvarje äktenskap endast bör ingås för fem år’
Detta är just, säger han, ett bra och heligt udda
tal, en tidrymd just lagom för att lära känna
hvarandra, afla några barn, råka i oenighet och
hvad som är det skönaste, åter förenas. Vanligen
plägar han utropa: Hur lyckligt skulle icke den
första tiden förflyta! Ett par tre år åtminstone
skulle gå ytterst nöjsamt. Sedan skulle antagligen
den ena parten vara angelägen om att se förhållan-
det ytterligare fortfara, och tillmötesgåendet skulle
växa, ju. mer man närmade sig uppsägelsetiden.
Den likgiltiga, ja, till och med missnöjda parten
skulle genom ett sådant uppförande bli blidkad och
fängslad. Man skulle glömma, att tiden gick, lik-
som man i trefligt sällskap plägar glömma tim-
marnas flykt, och bli på det behagligaste öfverraskd,
då man, först sedan femårsperioden förlupit, märkte’
att den stillatigande blifvit förnyad.»
Detta lät ju lustigt nog, och i skämtet kunde,
som Charlotte mycket väl insåg, också en djup
moralisk mening inläggas, men likväl berörde dylika
yttranden henne obehagligt, isynnerhet för Ottilies
skull. Hon visste, att ingenting är farligare än ett
alltför fritt samtal, som behandlar ett straffvärdt
eller halft straffvärdt förhållande som något vanligt
och tillåtligt, och dit hör för visso allt, som angri-
per den äktenskapliga föreningen. Hon sökte där-
tor på sitt behändiga sätt leda samtalet på annat,
men då det icke lyckades henne, var hon ledsen,
att Ottilie ombestyrt allt så bra, att hon icke behöfde
BE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>