- Project Runeberg -  Valfrändskap /
88

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 88 —
tanke var, att det kunde, att det måste vara kap-
tenen, den andra, att det var omöjligt. Det var
kanske en villa — men hon hade ju hört det! Hon
önskade, hon fruktade att ha hört rätt. Hon gick
in i sofrummet och gled sakta fram till den reglade
tapetdörren, bannande sig själf för sin fruktan.
»Hur lätt kan icke baronessan vara i behof af
något!» sade hon sig själf och ropade med lugn
fattning: »Är någon där?»
En lågmäld stämma svarade: »Det är jag.»
»Hvem?» frågade Charlotte, som icke kunde
urskilja rösten. Kaptenens gestalt sväfvade för
henne.
En smula högljuddare svarades: »Edvard!»
Hon öppnade, och hennes man stod framför
henne. Han hälsade henne med ett skämt, och
hon förmådde svara i samma ton. Han insvepte
det mystiska besöket i mystiska förklaringar.
»Men hvarför jag egentligen kommer hit,» sade
han till slut,» måste jag bekänna för dig. Jag har
afgifvit ett löfte att redan i afton kyssa din sko.»
»Det har icke på länge fallit dig in,» sade
Charlotte.
»Så mycket sämre,» svarade Edvard, »och så
mycket bättre!»
Hon hade satt sig i en stol för att dölja sin
lätta nattdräkt för honom. Han kastade sig ned
framför henne, och hon kunde icke hindra honom
från att kyssa hennes sko och att, då denna stan-
nade i hans hand, fatta också foten och ömt trycka
den mot sitt bröst.
Charlotte var en af de kvinnor, hvilka, kyska
af naturen, i äktenskapet utan föresats och an-
strängning bevara älskarinnans sätt och väsen.
Aldrig lockade hon mannen, ja, hon tillmöteskom
knappast hans begär, men utan köld och från-
stötande stränghet, liknade hon alltid en älskande
brud, som inom sig bäfvar äfven för det tillåtna.
Och sådan fann Edvard henne denna afton i dubbel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free