- Project Runeberg -  Valfrändskap /
101

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101
Öfver alla dessa pröfningar hjälptes Charlotte
af sin inre känsla. Hon var medveten om sin all-
varliga föresats att afstå från en så skön och ädel
kärlek. Hur mycket önskade hon icke att också
kunna komma de båda andra till hjälp. Skilsmässa,
det kände hon, skulle icke ensam vara nog att
hota ett sådant ondt. Hon föresätter sig att bringa
saken på tal med den unga flickan, men hon för-
mår icke — minnet af hennes eget vacklande står
henne i vägen. Hon söker uttrycka sig i allmänna
ordalag, men just detta allmänna passar in på
hennes egen belägenhet, som hon skyr att uttala
sig om. Hvarje vink, hon vill ge Ottilie, visar
tillbaka på hennes eget hjärta, hon vill varna och
känner, att hon nog ännu själf kunde behöfva en
varning.
Stillaligande håller hon därför de älskande allt
mer ifrån hvarandra, och saken blir därigenom
icke bättre. Lätta antydningar, som ofta undfalla
henne, göra icke något intryck på Ottilie, ty Edvard
har öfvertygat henne om Charlottes böjelse för
kaptenen, öfvertygat henne om, att Charlotte själf
önskar en skilsmässa, som han nu tror sig kunna
utverka i godo.
Buren af känslan af sin oskuld, på väg mot
den mest efterlängtade lycka, lefver Ottilie endast
för Edvard. Genom kärleken till honom stärkt i
allt godt, för hans skull gladare i sitt görande och
låtande och öppenhjärtigare mot andra, befinner
hon sig i en himmel på jorden.
Så fortsätta alla, hvar och en på sitt sätt, det
dagliga samlifvet med och utan eftertanke. Allt
tycks gå sin vanliga gång, på samma sätt som man
i kritiska fall, då allting står på spel, fortfar att
lefva, som om ingenting vore på färde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free