- Project Runeberg -  Valfrändskap /
114

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114 —
som måste bli följden däraf? Jag vill icke ansätta
dig, men om du icke kan öfvervinna dig själf, så
skall du åtminstone icke länge ännu kunna bedraga
dig själf.»
Edvard insåg, hur rätt hon hade. Ett uttaladt
ord är fruktansvärdt, då det med ens uttalar, hvad
som länge rört sig i hjärtat, och endast föl att
komma undan för ögonblicket, svarade Edvard.:
»Jag har ju icke ens ännu klart för mig, hvad
du har i sinnet.»
»Min afsikt var,» sade Charlotte, »att med dig
öfverlägga om de båda förslagen. Bägge ha sina
fördelar. Pensionen skulle vara lämpligast för Ottilie,
om jag betänker, hurudan hon for närvarando är.
Men det andra är mera löftesrikt, om jag tar i
betraktande hvad hon skall bli.»
Hon utvecklade därefter omständligt för sin
man de båda förhållandena och deras olika sidor
och slöt med orden:
»Hvad min mening beträffar, så skulle jag före-
draga den där damens hus framför pensionen af
flere skäl, men isynnerhet därför att jag icke vill,
att den där unge lärarens tillgifvenhet, ja, passion
för Ottilie skall ytterligare tilltaga.»
Edvard tycktes samtycka, men endast för att
vinna uppskof. Charlotte, som ville ha saken afgjord,
grep tillfället, då Edvard icke uppenbart sade emot,
att utsätta Ottilies afresa, till hvilken hon redan i
tysthet förberedt alltsammans, till de närmaste
dagarna.
Edvard ryste — han ansåg sig förrådd och
sin hustrus kärleksfulla språk afsiktligt planlagdt
för alt för alltid skilja honom från hans lycka.
Han tycktes helt och hållet öfverlämna saken åt
henne, men inom sig hade han fattat sitt beslut.
För att få en smula andrum, för att afvända den
förestående gränslösa olyckan af Ottilies aflägsnande,
beslöt han sig för att lämna sitt hus och det till
en viss grad med Charlottes vetskap, fastän han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free