Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v s * ’ - ‘:;‘vv <. ’ - •••’ ^ r • ■“«?"fy*
— 117 —
morgon på henne. Hon blef orolig och allt fun-
dersammare, då Charlotte drog henne med sig på
en lång promenad och talade med henne om många-
handa ting, men liksom afsiktligt icke nämnde ett
ord om sin man. Därför hlef hon dubbelt bestört,
då hon vid hemkomsten fann bordet dukadt endast
med två kuvert.
Vi sakna ogärna skenbart obetydliga vanor,
men i viktigare fall bereder oss ett dylikt umbä-
rande verklig smärta. Edvard och kaptenen felades,
Charlotte hade för första gången på länge själf
ordnat dukningen, och det föreföll Ottilie nästan,
som om hon vore afsatt. De båda fruntimren sutto
midt emot hvarandra; Charlotte talade helt obesvä-
radt om kaptenens anställning, och om hur ringa
hopp det förefanns, att snart få återse honom.
Det enda, som tröstade Ottilie, var att hon kunde
tro, att Edvard ridit efter vännen för att följa
honom ett stycke på väg.
Men då de stego upp från bordet, flngo de se
Edvards resvagn nedanför fönstret, och då Char-
lotte en smula förtretad frågade, hvem som beställt
fram den, svarades det, att det var kammartjäna-
ren, som ännu hade något att packa in där. Ottilie
behöfde hela sin fattning för att kunna dölja sin
förundran och smärta.
Kammartjänaren trädde in och frågade efter
en af herras koppar, ett par silfverskedar och
annat, som för Ottilie tycktes tyda på en längre
resa, ett långvarigare uteblifvande. Charlotte sva-
rade torrt, att hon icke förstod hvad han menade,
ty han hade ju själf i förvar, allt hvad hans husbonde
begagnade. Den förslagne mannen, som endast
ville tala med Ottilie och därför under någon före-
vändning locka henne ur rummet, förstod att hitta
på en ursäkt och framhärda i sin begäran, som
Ottilie också önskade villfara. Men Charlotte af-
böjde det, kammartjänaren måste gå med oförrättadt
ärende, och vagnen rullade bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
