Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hvarje afton taga fram en del af sina skatter.
De voro till största delen af tyskt ursprung, —
brakteater, medaljer, sigill och andra dylika före-
mål. Allt detta riktade fantasien på gamla tider,
och då han till slut smyckade sin förevisning med
de första tryckalstren, träsnitt och de äldsta koppar-
sticken och kyrkan också dagligen såväl i färg som
annan utsirning liksom växte forntiden till mötes,
måste man nästan fråga sig, om man verkligen
lefde i nutiden, och om det icke vore en dröm,
att man nu dvaldes bland helt andra seder, vanor,
lefnadssätt och öfvertygelser.
Efter sådan förberedelse gjorde en större port-
följ, som han slutligen tog fram, den bästa effekt.
Den innehöll visserligen endast mest konturteck-
ningar, men som likväl, därigenom att de voro
kalkerade på själfva taflorna, fullkomligt bibehållit
sin gammaldags prägel, och hur fängslande funno
icke åskådarna denna! Från alla gestalter utstrå-
lade det renaste lif, alla måste man förklara, om
icke för ädla, så dock för goda. Glad andakt,
villigt erkännande af en högre makt, stilla hän-
gifvenhet i kärlek och väntan lästes i alla ansikten,
uttrycktes i alla åtbörder. Gubben med den kala
hjässan, den riklockiga gossen, den glada ynglingen,
den allvarliga mannen, det förklarade helgonet, den
sväfvande ängeln, alla tycktes saliga i oskyldig
fröjd, i andaktsfull väntan. Det alldagligaste, som
skedde, hade ett drag af himmelskt lif, och en
religiös handling tycktes endast en yttring af inne
boende natur. De flesta blicka väl tillbaka mot
detta som efter en försvunnen guldåder, ett för-
loradt paradis. Endast Ottilie var kanske i till-
fälle att känna sig som bland sina jämlikar.
Hvem hade nu kunnat säga nej, när arki-
tekten erbjöd sig att måla kopior af dessa taflor
på de tomma platserna mellan kapellets spetsbågar
och sålunda lämna ett varaktigt minne efter sig på
den ort, där han trifts så väl. Han talade härom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
