Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 140
dess ursprungliga gamla stil och bringa det i
harmoni med den utanför liggande kyrkogården.
Han ägde själf stor händighet, och man ämnade
behålla några arbetare, som ännu liöllo på med
byggandet af lusthuset, så länge tills också detta
fromma verk var fullbordadt.
Man var nu i tillfälle att undersöka själfva
kyrkan med alla dess omgifningar och tillbygg-
nader, och då visade sig till arkitektens stora för-
våning och förtjusning ett hittills föga bemärkt
litet sidokapell vara ännu finare och lättare i pro-
portionerna och ännu bättre och smakfullare ut-
siradt. Det innehöll tillika många snidade och
målade kvarlefvor från den katolska tiden, då de
kyrkliga högtidsdagarna betecknades med olika bil-
der och kärl och hvar och en firades på sitt
eget sätt.
Arkitekten kunde icke afliålla sig från att ge-
nast draga in kapellet i sin plan och framför allt
restaurera detta som ett minnesmärke öfver forna
tider och deras smak. Han hade redan på sitt
sätt tänkt sig de tomma fläckarna utsmyckade och
gladde sig åt att där få tillfälle att uppöfva sin
målartalang, men tills vidare gjorde han en hem-
lighet däraf för damerna.
Först och främst visade han dem, som han
lofvat, de olika efterbildningarna af och skisserna
till gamla grafvårdar. kärl och annat i den vägen,
och då man under samtalets gång kom att tala om
de nordiska folkens enklare grafhögar, tog han
också fram sin samling af däri funna vapen och
redskap. Han hade allting inlagt mycket ordent-
ligt och lätt åtkomligt i lådor och fack på med
tyg öfverklädda träplattor, så att de gamla, allvar-
liga tingestarna under hans vård fått en prägel af
prydlighet och man kunde betrakta dem med
samma nöje som en modehandlerskas nipperaskar.
Och då han en gång kommit i farten att förevisa
och de i sin ensamhet behöfde underhållning, plägade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
