Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 164 —
lisse-bonad till den nyaste papperstapet, från det
ärevördigaste familjeporträtt till det frivolaste mo-
derna kopparstick, råkade allt lika illa ut, allt blef
liksom förtärdt genom hennes spefulla gyckel, så
att man måste förundra sig öfver, att ännu någon-
ting fanns i behåll på fem mils omkrets.
Någon egentlig elakhet låg kanske icke i detta
begär att rifva ned allting, utan det var nog van-
ligtvis ett egoistiskt öfvermod, som dref henne,
men i hennes förhållande till Ottilie yppade sig
däremot verklig bitterhet. Hon såg föraktfullt ned
på hennes lugna, oafbrutna verksamhet, som be-
märktes och berömdes af en hvar, och då det
blef tal om, hur ifrigt Ottilie tog sig an trädgår-
darna och drifhusen, gjorde hon icke blott narr
däraf, i det hon, glömsk af att man var midt i
vintern, tycktes förundra sig öfver, att man hvar-
ken såg några blommor eller frukter, utan hon
lät också från det ögonblicket hämta in så mycket
grönt, så många grenar och skott att dagligen
pryda rummen och bordet med, att Ottilie och
trädgårdsmästaren med förtrytelse sågo sina för-
hoppningar för nästa år och kanske för längre tid
förstörda.
Lika så litet unnade hon Ottilie att i sitt van-
liga lugna mak sköta de husliga sysslorna. Ottilie
skulle med på lustfärder och slädpartier, hon skulle
med på de baler, som ställdes till i grannskapet,
hon skulle hvarken sky snö eller köld eller våld-
samma nattstormar, då det ju var så många andra,
som icke dött däraf. Det ömtåliga barnet led icke
litet härunder, men Luciane vann ingenting med
det, ty fastän Ottilie gick mycket enkelt klädd,
så var hon ändå eller föreföll åtminstone herrarne
som den vackraste. En stilla dragningskraft sam-
lade herrarne omkring henne, vare sig hon i de
stora gemaken befann sig på den främsta eller
undangömdaste platsen, ja, till och med Lucianes
fästman talade ofta med henne, och detta så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
