- Project Runeberg -  Valfrändskap /
165

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 165 —
ifrigare, som han begärde hennes råd och med-
verkan i en angelägenhet, som just då sysselsatte
honom.
Han hade gjort närmare bekantskap med arki-
tekten, med anledning af hans konstsamling talat
mycket med honom om historiska minnesmärken
och äfven i andra fall, särskildt vid betraktande
af kapellet, lärt att värdera hans talang. Baronen
var ung och rik, han samlade, ville bygga, var en
ifrig konstälskare, men med klena kunskaper, och
i arkitekten trodde han sig ha funnit rätte mannen,
som kunde hjälpa honom att uppnå mer än ett
syftemål. Han hade talat med sin förlofvade om
denna sin afsikt, och hon berömde honom och
var högst belåten med förslaget, mera kanske dock
för att draga den unge mannen från Ottilie — för
hvilken hon trodde honom hysa någon slags var-
mare böjelse — än för att hon tänkte på att an-
vända hans talang för sina afsikter. Ty fastän
han visat sig mycket verksam och rik på resurser
vid hennes improviserade fester, så ansåg hon sig
dock alltid själf förstå det bättre, och som hennes
påhitt vanligen voro ganska tarfliga, så kunde en
skicklig kammartjänare utföra dem lika bra som
den mest framstående konstnär. Längre än till ett
altare, hvarpå offrades, och till en bekransning,
vare sig af ett gipshufvud eller ett lefvande dito,
kunde hennes fantasi icke sträcka sig, då hon ville
fira någon på födelse- och hedersdagar.
Ottilie kunde ge fästmannen, som förfrågade
sig om arkitektens förhållande till familjen, de
bästa upplysningar. Hon visste, att Charlotte re-
dan förut sett sig om efter en anställning åt honom,
ty om icke gästerna kommit, skulle den unge
mannen aflägsnat sig genast efter fullbordandet af
kapellet, emedan allt bygge måste stå stilla under
vintern, och det var därför mycket önskligt, att
den skicklige konstnären blefve använd och gynnad
af en ny beskyddare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free