Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 167 —
sång till gitarr. Så skedde också. Instrumentet
skötte hon icke illa och hade en behaglig stämma,
men hvad orden beträffar, så förstod man dem
lika litet som alltid, när en vacker tyska sjunger
till gitarrens toner. Emellertid försäkrade alla,
att hon sjungit med mycket uttryck, och hon kunde
vara belåten med det högljudda bifallet. En liten
otur hade hon dock. I sällskapet befann sig också
en poet, som hon särskildt ville tjusa, emedan hon
önskade få sig tillägnade ett par dikter af honom,
och därför sjöng hon denna afton mest hans sånger.
Han var som alla artig mot henne, men hon hade
väntat sig mera. Hon ansatte honom ett par
gånger, men kunde icke få något vidare ur honom,
hvarför hon i sin otålighet skickade till honom en
af sina uppvaktande kavaljerer, som skulle son-
dera, om han icke varit hänryckt öfver att få höra
sina vackra dikter så utmärkt föredragna. »Mina
dikter?» genmälde poeten förvånad. »Ursäkta, min
herre,» tilläde han, »men jag hörde icke annat än
vokaler och icke ens dem alla. Men det är min
plikt att visa mig tacksam för den älskvärda af-
sikten.» Kavaljern teg och förteg svaret. Den
andre sökte draga sig ur spelet med några väl
svarfvade komplimanger. Hon lät honom tämligen
tydligt förstå sin önskan att få något särskildt
diktadt för henne. Om det icke varit alltför ovän-
ligt, så skulle han kunnat ge henne alfabetet att
därur själf inbilla sig någon lämplig lofsång till
känd melodi. Utan förödmjukelse skulle likväl
denna tilldragelse icke aflöpa för henne. Kort
därefter fick hon höra, att han ännu samma afton
till en af Ottilies älsklingsmelodier skrifvit en liten
förtjusande dikt, som var långt mer än artig.
Som alla den sortens människor, livilka alltid
blanda hvad som är fördelaktigt och ofördelaktigt
för dem, ville Luciane nu också försöka sin lycka
i deklamationskonsten. Hon hade godt minne, men
för att tala uppriktigt, så var hennes föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
