- Project Runeberg -  Valfrändskap /
168

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168 —
andefattig! och bråkigt, utan att vara lidelsefullt.
Hon citerade ballader, berättelser och hvad man
eljes plägar använda till deklamationsnummer. Där-
jämte hade hon antagit den olyckliga vanan att
ledsaga sitt föredrag med gester, hvarigenom det
som egentligen är episkt och lyriskt på ett störande
sätt kopplas ihop med det dramatiska.
Grefven, en insiktsfull man, som snart fått en
öfverblick af sällskapet, dess böjelser, passioner
och förströelser, bragte, lyckligtvis eller olyckligt-
vis, Luciane på ett nytt slags framställningssätt,
som utmärkt lämpade sig för hennes personlighet.
»Jag ser här,» sade han, »så många välbildade
gestalter, hvilka helt visst icke sakna förmåga att
efterhärma måleriska rörelser och ställningar. Har
ni icke ännu försökt att framställa verkliga, kända
taflor? Om en dylik efterbildning också är be-
svärlig att anordna, så erbjuder den till gengäld
det mest fängslande intresse.»
Luciane insåg genast, att hon här skulle vara
på sitt rätta fält. Hennes vackra, fylliga gestalt,
hennes regelbundna och ändå uttrycksfulla anlete,
hennes ljusbruna hårflätor och fina, smidiga hals
voro som enkom beräknade för en tafla, och hade
hon därtill vetat, att hon tog sig bättre ut, när
hon stod stilla, än när hon rörde sig, emedan i
sistnämnda fall det ofta kom något störande ogra-
tiöst öfver henne, så skulle hon ändå ifrigare ägnat
sig åt dessa lefvande bilder.
Man letade nu reda på kopparstick efter be-
römda taflor och valde först van Dyck’s Belisarius.
En lång och välväxt äldre herre skulle föreställa
den sittande blinde generalen, arkitekten den fram-
för honom stående, sorgset deltagande krigaren,
som han verkligen liknade en smula. Luciane
hade, halft anspråkslöst, för sig valt den unga
kvinnan i bakgrunden, som ur en börs räknar en
riklig allmosa ner i sin flata hand, medan en
gumma tycks förmana henne och föreställa henne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free