- Project Runeberg -  Valfrändskap /
170

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 170
för att föreställa den Zeusliknande kungen, så att
denna tablå-vivant verkligen erbjöd en makalös
fulländning.
Till den tredje hade man valt »Den faderliga
förmaningen» af Terborch, och hvem känner icke
vår Wille’s präktiga kopparstick af denna tafla?
Med det ena benet lagdt öfver det andra sitter en
ädel, ridderlig far och tycks allvarligt förmana sin
framför honom stående dotter. Denna, en härlig
gestalt i veckrik hvit atlasklädning, synes visser-
ligen bara bakifrån, men hela hennes hållning
tyckes antyda, att hon söker bevara sin fattning.
Att förmaningarna likväl icke äro häftiga eller röra
något att skämmas för, syns på faderns min och
åtbörd, och hvad modern beträffar, så tycks hon
dölja en lätt förlägenhet genom att titta ner i ett
glas, som hon just ämnar tömma,
Vid detta tillfälle visade sig nu Luciane i sin
största glans. Hennes hår, formen på hennes
hufvud, hals och nacke voro obeskrifligt vackra,
och hennes fina, smärta och smidiga figur, af
livilken föga syntes i den moderna, antikiserade
klädedräkten, framträdde ytterst fördelaktigt i den
äldre kostymen, hvarjämte arkitekten sörjt för att
lägga det hvita sidenet i så rika, konstnärligt na-
turliga veck, att denna lefvande efterbildning utan
fråga vida öfverträffade originalet och väckte all-
män förtjusning. Man slutade icke att begära den
om och om igen, och den helt naturliga önskan
alt få se ansiktet på den sköna varelse, man nu
betraktat tillräckligt bakifrån, tog till den grad
öfverhand, att en otålig lustigkurre högt ropade
de ord, man ibland plägar sätta vid slutet af en
sida: »Tournez, s’il vous plait» och möttes af all-
mänt instämmande. Framställarna förstodo dock
allt för väl sin egen fördel och hade för djupt
satt sig in i konstverkets mening, för att de skulle
lyssna till det allmänna ropet. Den brydda dottern
stod lugnt stilla, utan att unna åskådarna anblicken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free