Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 171
af sitt ansiktsuttryck, fadern förblef sittande i sin
förmanande ställning, och modern lyfte icke näsa
och ögon ur det genomskinliga glaset, hvari vinet
icke minskades, hur mycket hon än tycktes dricka.
Om de efterföljande smärre bilderna, hvartill
man valt holländska värdshus- och marknadsscener,
är icke mycket att säga.
Grefven och bai’onessan reste med löfte att
komma tillbaka under sin smekmånad, och Char-
lotte hoppades nu att efter två mödosamma måna-
der också bli det öfriga sällskapet kvitt. Hon var
viss om sin dotters lycka, sedan den första för-
lofnings- och ungdomsyran gått öfver, ty fästmannen
ansåg sig för den lyckligaste människa i världen.
Med sin stora förmögenhet och sitt lugna tempera-
ment tycktes han på något underligt vis smickrad
öfver att kunna kalla sin en kvinna, som måste
behaga alla. Han hade en så egendomlig förmåga
att hänföra allt till henne och först genom henne
till sig själf, att det berörde honom obehagligt, om
någon nykomling icke genast ägnade all sin upp-
märksamhet åt henne, utan sökte att, som det ofta
hände äldre personer, hvilka uppskattade hans
goda egenskaper, träda i närmare förbindelse med
honom, utan att bry sig synnerligt om henne.
Med arkitekten blef det snart uppgjordt. På ny-
året skulle denne följa efter honom och tillbringa
karnevalen med honom i staden, där Luciane lof-
vade sig den största glädje af att återuppföra de
vackra lefvande tailorna, liksom af hundratals andra
saker, så mycket mer som tanten och fästmannen
icke tycktes sky någon kostnad, som kunde bidraga
till hennes nöje.
Man skulle nu skiljas åt, men detta kunde
icke ske på vanligt vis. Det skämtades en gång
öfver, att Charlottes vinterförråd nu väl snart voro
alldeles uppätna, och samma hedersman, som före-
ställt Belisarius och för resten var mycket rik, ut-
brast då helt obetänksamt, hänförd af Lucianes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
