Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 176 —
mycket genom det klandervärda i sitt uppförande,
som genom hvad man skulle kunna finna att be-
römma i det. Luciane tycktes ha gjort det till en
lag för sig att icke endast vara glad med de glada,
utan också sorgsen med de sorgsna, och för att
riktigt öfva sin motsägelseanda också mången gång
göra de glada ledsna och de ledsna glada. I alla
familjer, dit hon kom, frågade hon efter de sjuka
och klena, som icke kunde visa sig i sällskaps-
lifvet. Hon besökte dem på deras rum, spelade
doktor och trugade på alla kraftiga läkemedel ur
sitt reseapotek, som hon alltid förde med sig i
vagnen, hvarvid dylika kurer naturligtvis lyckades
eller misslyckades, alldeles beroende på en slump.
I denna sin välgörenhet var hon rent af grym
och tog icke reson, emedan hon var fast öfvertygad
om, att hon gjorde något alldeles förträffligt. Men
hon misslyckades också i ett försök till andlig kur,
och det var detta, som skaffade Charlotte mycket
bekymmer, emedan det hade följder och hela trak-
ten talade därom. Först efter Lucianes afresa fick
hon höra talas om saken, — Ottilie, som varit med
på den bjudning, där det händt, måste berätta
henne alltsammans utförligt.
En af döttrarna i en ansedd familj hade haft
olyckan att vara skuld till en af sina yngre syskons
död och kunde sedan icke mera återvinna sitt
själslugn eller sin inre jämvikt. Hon vistades uppe
på sitt rum i stilla flit och tålde till och med an-
blicken af sina närmaste endast, då de kommo en
och en, ty då flere voro tillsammans, misstänkte
hon genast, att de sinsemellan undrade öfver henne
och hennes tillstånd. Men med hvar och en en-
skild kunde hon tala i timmar helt förnuftigt.
Luciane hade hört talas härom och genast i
tysthet föresatt sig, att så fort hon kom dit i huset,
göra ett underverk och återskänka den unga kvin-
nan åt sällskapslifvet. Hon betedde sig därvid
varsammare än eljes, skaffade sig ensam inträde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
