Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 177
till den själssjuka och förstod, så vidt man kunde
märka, att genom musik vinna hennes förtroende.
Men till sist begick hon ett misstag, ty just därför
att hon ville väcka uppseende, förde hon den vackra,
bleka flickan, som hon nu ansåg nog förberedd,
en afton plötsligt in i ett brokigt, lysande sällskap,
och kanske skulle äfven detta gått lyckligt, om icke
sällskapet i sin nyfikenhet och oro burit sig dumt
åt, först samlat sig kring den sjuka, sedan und-
vikit henne och genom att föra ihop hufvudena
och hviska gjort henne förvirrad och upprörd.
Ömtålig, som hon var, uthärdade hon det icke,
utan tog till flykten med ett fruktansvärdt skrik,
som om hon varseblifvit ett fasansfullt vidunder.
Sällskapet skingrades förskräckt åt alla håll, och
Ottilie var en bland dem, som förde den afsvim-
made upp på hennes rum.
Emellertid höll Luciane på sitt vanliga sätt ett
strängt strafftal till sällskapet, utan att i ringaste
mån tänka på, att hon ensam vore skuld till allt-
sammans, och utan att genom detta eller andra
misslyckanden låta afskräcka sig från sitt görande
och låtande.
Den sjukas tillstånd hade efter det ögonblicket
betänkligt förvärrats, ja, det hade blifvit så svårt,
att föräldrarna icke längre kunde behålla det stac-
kars barnet hemma, utan måste skicka henne till
ett hospital. För Charlotte var ingenting annat
att göra än att genom ett särskildt finkänsligt be-
teende mot familjen i någon mån söka hindra den
smärta, som hennes dotter förorsakat. På Ottilie
hade saken gjort ett djupt intryck, och hon be-
klagade den stackars flickan så mycket mer, som
hon var öfvertygad om och icke dolde det för
Charlotte, att den sjuka genom en konsekvent be-
handling helt visst kunnat botas.
Så kom också, emedan man vanligen talar mer
om öfverståndna obehag än om det som är ange-
nämt, ett litet missförstånd på tal, hvilket gjort
12. — Valfrändskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
