Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179 —
utförlig anvisning om, hur man bör bete sig i
konstsamlingar och museer.»
»Helt visst skulle då konstälskarne vara mera
glada att visa sina rariteter,» svarade arkitekten.
Ottilie hade längesedan förlåtit honom, men
då han tycktes lägga förebråelsen på sinnet och
upprepade gånger bedyrade, att han gärna med-
delade, hvad han visste, gärna stode sina vänner
till tjänst, insåg hon, att hon sårat hans ömtåliga
sinne och kände sig skyldig emot honom. Därför
kunde hon icke heller tvärt afglå en bön, som han
i följd af detta samtal framställde till henne, ehuru
hon icke riktigt visste, hur hon skulle kunna till-
mötesgå hans önskningar.
Förhållandet var, att det på det högsta för-
argat honom, att Ottilie genom Lucianes afundsjuka
blifvit utesluten från framställandet af de lefvande
taflorna. Likaledes hade han med beklagande lagt
märke till, att Charlotte endast delvis kunnat bevista
denna de sällskapliga aftonunderhållningarnas glans-
punkt, emedan hon icke mådde riktigt bra, och nu
ville han icke resa sin väg, utan att bevisa sin
tacksamhet också därigenom, att han till den enas
ära och den andras nöje ställde till en ännu vack-
rare föreställning, än någon af de föregående varit.
Kanske drefs han, sig själf ovetande, härtill också
af en annan hemlig känsla, — det föreföll honom
så svårt att lämna detta hus, denna familj, ja, det
tycktes honom nästan omöjligt att skiljas från
Ottilie, af hvars vänliga blickar han nästan ute-
slutande lefvat hela den sista tiden.
Julhelgen nalkades, och det blef honom med
ens klart, att dylika tafvelframställningar med fri-
stående figurer egentligen utgått från den så kallade
»proesepe», fromma föreställningar, som uppfördes
under denna heliga tid och visade, hur gudsmodem
och barnet i sin skenbara ringhet först hyllades af
herdar och sedan af konungar.
Han hade gjort fullständigt upp för sig, hurudan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
