Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 178 —
Ottilie en smula förtretat på arkitekten, den där
aftonen, då han icke ville visa sina samlingar, fastän
hon så vänligt bad honom därom. Denna hans
vägran hade alltjämt legat och grott hos henne,
utan att hon egentligen själf visste hvarför. Hennes
känslor härvidlag voro fullt rättmätiga, ty hvad
en ung flicka som Ottilie kan begära, borde en
ung man som arkitekten icke säga nej till. Denne
hade likväl vid hennes lätta förebråelse tämligen
giltiga ursäkter att förebära.
.Om ni visste,» sade han, »hur rått till och
med bildade människor handskas med de dyrbaraste
konstverk. Ni får förlåta mig, att jag icke vill
taga fram mina midt bland hopen. Ingen förstår
att taga i kanten på en medalj, utan de fingra och
trefva på den, låta de finaste exemplar glida fram
och åter mellan tummen och pekfingret, som om
man pröfvade konstverk på detta sätt. Utan att
tänka på att man bör lätta ett stort papper med
båda händerna, gripa de med en hand efter ett
oskattbart kopparstick, en teckning, som aldrig kan
ersättas, liksom en inbilsk politikus tar en tidning
och genom papperets hopskrynklande redan på
förhand ger till känna sin kritik öfver världshän-
delserna. Ingen tänker på, att om endast tjugu
personer efter hvarann på det viset förfara med
ett konstverk, så skall den tjuguförste icke ha stort
att se af det.»
»Har icke jag också många gånger försatt er
i en dylik förlägenhet?» frågade Ottilie, »har jag
icke, utan att ana det, någon gång skadat edra
skatter?»
»Aldrig,» svarade arkitekten, »aldrig! För er
vore det omöjligt, — att veta skicka sig, är någon-
ting för er medfödt.»
»I alla fall,» genmälde Ottilie, »skulle det icke
vara så illa, om man i handboken för goda seder
efter kapitlen om, hur man skall skicka sig i säll-
skap, när man äter och dricker, insköte en riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
