Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 184 —
han icke låta bli att smickra sig med, att också
hjärtat haft sin lilla andel i det långvariga arbetet.
Damerna hade nu en ny gäst att underhålla,
— en person, som de hyste vänskap för, och som
de ville skulle trifvas hos dem. Kvinnokönet har
ett eget inre oföränderligt intresse, som ingenting
i världen kan göra dem affälliga ifrån; i det yttre
umgängeslifvet åter låta de lätt och gärna inverka
på sig af den man, med hvilken de för ögonblicket
sysselsätta sig, och genom att sålunda visa sig än
affärdande, än mottagliga, än motspänstiga och än
eftergifna vidmakthålla de sitt herravälde, som ingen
man i den civiliserade världen vågar undandraga sig.
Hade arkitekten liksom efter eget behag och
godtycke öfvat sina talanger för att roa och tjäna
sina väninnor, och hade sysselsättningar och för-
ströelser utvecklats i den riktningen och med det
syftet för ögonen, så fick det dagliga lifvet nu ge-
nom lärarens närvaro snart en helt annan prägel.
Hans stora gåfva var att tala väl och samtalsvis
behandla mänskliga förhållanden, i synnerhet så-
dana som rörde ungdomens uppfostran. Och så-
lunda uppstod en ganska kännbar kontrast med
det förra lefnadssättet, så mycket mer som läraren
icke riktigt gillade det, hvarmed man den före-
gående tiden uteslutande sysselsatt sig.
Om den tableau-vivant, hvarmed han mottagits
vid sin ankomst, sade han icke ett ord. Men då
man själfbelåtet visade honom kyrka, kapell och
hvad som hade afseende därpå, kunde han icke
återhålla sin mening. »Hvad mig beträffar,» sade
han, »så tycker jag icke alls om detta närmande
emellan, detta sammanblandande af det heliga och
det sinnliga, jag tycker icke om, att man inviger
och utsmyckar åt sig vissa särskilda platser, för
att först där hysa och nära en känsla af andakt.
Ingen omgifning, icke ens den allra tarfligaste, bör
hos oss störa känslan af det gudomliga, som kan
ledsaga oss öfverallt och helga hvarje ort till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
