- Project Runeberg -  Valfrändskap /
209

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

209 —
ängslig däröfver. Dock försummade hon icke att
dagligen hälsa på trädgårdsmästaren i slottsträd-
gården och vänligt taga del i hans omsorger för
de många telningar, som nu alla stodo ute i fria
luften.
Under denna vackra tid kom en ny gäst väl
till pass. Det var en engelsman, som några gånger
träffat Edvard under sina resor och nu var nyfiken
att få se de vackra anläggningar, om livilka han
hört så mycket talas. Han hade med sig ett rekom-
mendationsbref från grefven och presenterade på
samma gång en stillsam, men mycket behaglig person
som sin ledsagare. Under det han nu genomströfvade
trakten, än med Charlotte och Ottilie, än med
trädgårdsmästare och jägare, oftast med sitt säll-
skap och mången gång ensam, kunde man godt
höra på hans anmärkningar, att han var en ama-
tör och kännare af dylika anläggningar och nog
äfven själf gjort många sådana. Fastän till åren,
deltog han muntert i allt, som kan tjäna lifvet till
prydnad och göra det innehållsrikt.
I hans sällskap njöto de båda damerna först
riktigt af sin omgifning. Hans öfvade blick upp-
fattade genast hvarje effekt, och han hade så mycket
mera glädje af hvad han såg, som han icke kände
trakten förut och knappast kunde skilja, hvad män-
niskohand och hvad naturen där åstadkommit.
Man kan väl säga, att genom hans anmärk-
ningar parken växte och blef allt rikare. Redan
på förhand såg han, hvad de nya planteringarna
lofvade. Intet ställe gick honom obemärkt förbi,
där någon skönhet fanns att framhäfva eller an-
bringa. Här visade han på en källa, hvillcen, om
den rensades upp, lofvade att bli en prydnad för
ett helt buskage, där på en grotta, som, urröjd
och utvidgad, skulle erbjuda en efterlängtad hvilo-
plats, i det man endast behöfde fälla ett par träd
för att från den skåda ut öfver präktiga, på hvar-
andra staplade klippmassor. Han lyckönskade
14. — Valfrändskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free