Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 217
ofrivilligt närmande, och allt detta var ömsesidigt.
En lång skilsmässa gaf anledning till långa samtal.
Nu sedan de blifvit förnuftigare, kunde de skäm-
tande minnas forna barnsliga oförstånd, och det
var, som om de måste godtgöra detta oresonliga
hat genom ett vänskapligt uppmärksamt bemötande,
som om det förra våldsamma misskännandet nu i
stället måste leda till ett öppet uttaladt erkännande.
Å hans sida stannade allt inom förståndiga,
önskvärda gränser. Hans yrke, hans sträfvanden,
hans ärelystnad upptogo honom så fullständigt, att
han tacksamt mottog den vackra fästmöns vänlig-
het som ett oförtjänt tillskott i sin trefnad, utan
att därför ställa henne i något slags samband med
sig själf eller missunna hennes fästman, till hvilken
han stod i det bästa förhållande.
Med henne var det åter helt annorlunda. Hon
tyckte sig liksom vakna upp ur en dröm. Kam-
pen mot den unge granngossen hade varit hennes
första lidelse, och denna häftiga kamp hade under
motviljans form dock endast varit en varm, liksom
medfödd kärlek. Nu i minnet tycktes det henne
också, som om hon alltid älskat honom. Hon log
åt den fientlighet, hvarmed hon ställt sig i vapen
mot honom, hon inbillade sig ha erfarit den största
sällhet, då han afväpnade och band henne, och
allt, hvad hon gjort för att reta och skada honom,
föreföll henne nu endast som oskyldiga medel att
ådraga sig hans uppmärksamhet. Hon sörjde öfver,
att de blifvit skilda åt, hon förbannade den dvala,
i hvilken hon fallit, det slappa, drömmande slafveri
under vanans makt, som kommit henne att svara
ja till en så obetydlig friare, hon var förvandlad,
förvandlad i dubbelt mått, framåt och bakåt, hur
man vill taga det.
Hade någon fått del af hennes känslor, som
hon ängsligt förhemligade, så skulle han icke ha
klandrat henne, ty för visso kunde fästmannen icke
uthärda en jämförelse med grannen, när man såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
