- Project Runeberg -  Valfrändskap /
218

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 218 —
dem tillsammans. Om man icke kunde neka den
ene ett visst mått af förtroende, väckte åter den
andre den mest obetvingade tillit; ville man gärna
ha den ene till sällskap, önskade man sig åter den
andre till kamrat, och tänkte man på ett djupare del-
tagande, i utomordentliga fall, så skulle man kanske
tviflat på den ene, men varit fullkomligt viss på
den andre. För dylika förhållanden ha kvinnorna
en medfödd takt, som de sedan få såväl anledning
som tillfälle att utveckla.
Ju mera hon i tysthet närde slika känslor hos
sig, ju mindre någon kom i tillfälle att uttala hvad
som kunde gälla till förmån för fästmannen, hvad
plikten bjöd och en oafvislig nödvändighet tycktes
fordra, desto mer bestyrktes hennes hjärta i sin
ensidiga lidelse, och då hon å ena sidan var oupp-
lösligt bunden af sitt eget löfte och hänsynen till
världen, sin familj och sin trolofvade, och å den
andra den uppåtsträfvande ynglingen icke gjorde
någon hemlighet af sina tänkesätt, planer och ut-
sikter, utan endast visade sig som en trogen och
icke en gång öm hroder emot henne, samt det nu
också talades om hans förestående afresa, så var
det som om hennes forna barnsliga våldsamhet
och dolskhet åter vaknat till lif och dref henne
till ännu fördärfligare handlingar än förr. Hon
beslöt att dö för att straffa den fordom hatade och
nu så häftigt älskade för hans hårdhet och, om
hon också icke finge äga honom, åtminstone för evigt
förmäla sig med hans fantasi, hans ånger. Han
skulle icke bli hennes döda lik kvitt, han skulle
aldrig upphöra att förebrå sig att han icke för-
stått, icke tagit reda på, icke uppskattat hennes
känslor.
Detta sällsamma vanvett följde henne öfverallt,
men hon dolde det under olika former, och om
folk också funno henne underlig, var ingen nog
skarpsynt eller klok att upptäcka den inre verkliga
orsaken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free