Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantasi. Till slut förblir allt och ingenting, som
det var.
Ottilie följde efter Charlotte, såsom de båda
gästerna också själfva önskade, och nu blef det
lordens tur att bemärka, att man kanske åtei-igen
gjort ett missgrepp och berättat något, som var
familjen bekant eller rent af rörde den. »Vi måste
taga oss till vara,» fortfor han, »att vi icke ställa
till ännu flera ledsamheter. Till tack för det myckna
goda och angenäma, som här kommer oss till del,
tyckas vi ha bragt våra värdinnor föga glädje, —
låt oss därför på något lämpligt sätt söka försvinna
härifrån.»
»Jag måste bekänna,» svarade hans följesla-
gare, »att jag här kvarhålles af ännu en annan sak,
hvilken jag gärna vill ha förklarad och få närmare
reda på, innan jag lämnar detta hus. Då vi i går
ströfvade med vår kamera obscura genom parken,
var ni, mylord, alltför upptagen af att välja ut en
riktigt pittoresk ståndpunkt åt er för att ge akt
på, livad som tilldrog sig i närheten. Ni vek af
från hufvudgången för att komma till en föga be-
sökt plats nere vid sjön, hvarifrån man hade en
förtjusande utsikt. Ottilie, som ledsagade oss, tve-
kade att följa med och bad att få fara dit i båt.
Jag steg i med henne och gladde mig åt den sköna
rodderskans skicklighet. Jag försäkrade henne, att
jag icke, sedan jag var i Schweiz, där också unga
förtjusande flickor ersätta färjkarlar, på ett så be-
hagligt sätt blifvit vaggad på vågorna, men kunde
på samma gång icke låta bli att fråga henne, hvar-
för hon icke velat följa med nerför sidogången,
— i hennes tvekan hade nämligen röjt sig en slags
ängslig förlägenhet. »I fall ni icke skrattar ut mig,»
svarade hon vänligt, *så kan jag väl berätta er
orsaken, ehuruväl den förefaller mig själf mystisk.
Jag har aldrig kunnat gå den där vägen, utan att
öfverfallas af en egendomlig rysning, som jag aldrig
annars erfarit, och som jag icke kan förklara. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
