- Project Runeberg -  Valfrändskap /
224

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 224 —
undviker därför helst att utsätta mig för denna
obehagliga känsla, så mycket mer som jag omedel-
bart därefter får en häftig hufvudvärk pa vänstra
sidan, af hvilken jag äfven ofta annars plägar lida.
Vi stego i land, Ottilie började prata med er,
och jag undersökte under tiden platsen, som hon
på långt håll tydligt utpekat för mig. Men hur
stor blef icke min häpnad, då jag upptäckte tyd-
liga spår af stenkol, hvilka öfvertygade mig att
man vid gräfningar på djupet kanske skulle finna
ett gifvande lager.
»Förlåt, mylord, jag ser, ni småler, och jag
vet mycket väl, att ni icke har någon tro pa dylika
ting utan endast som vis man och van ofverser
med mitt lidelsefulla intresse därför. Men det ar
mig omöjligt att skiljas härifrån, utan att lata det
vackra barnet också försöka pendelsvängningarna.»
Det hände aldrig, när denna sak kom på tal,
att icke lorden om och om igen upprepade sina
invändningar emot den, medan hans ledsagare lugnt
och tålmodigt åhörde dem, men ändå till sist fram-
härdade vid sin mening. Också han förklarade om
och om igen, att man icke, därför att dylika ex-
periment icke lyckades för hvar och en, borde
uppge saken, utan i stället undersöka den desto
allvarligare och grundligare, da man säkerligen
därigenom skulle upptäcka många frandskapsfor-
hållanden så väl mellan oorganiska som organiska
ämnen, hvilka nu äro oss förborgade.
Han hade redan bredt ut hela sin apparat af
guldringar, markasitkristaller och andra mineralier,
som han alltid förde med sig i en låda, och ex-
perimenterade nu med på trådar hängda me a ei
öfver andra liggande metaller. »Jag unnar er den
skadeglädje, mylord,» sade han därunder »som
ia» läser i ert ansikte öfver, att jag icke kan °
någonting att röra sig. Mitt experiment är också
bara en förevändning. När damerna komma tiu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free