- Project Runeberg -  Valfrändskap /
238

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 238 -
hon var. Hur många möjligheter äro icke tänk-
bara! Släpp mig! Nu har hon nog kommit hem.
Hon väntar mig och barnet där uppe.»
Ottilie talade med feberaktig brådska. Hon
var lycklig i Edvards närhet, men kände, att hon
nu måste aflägsna honom. »Jag ber, jag besvär
dig, älskade!» ropade hon, »vänd tillbaka och in-
vänta majoren!» — »Jag lyder dina befallningar,»
utbrast Edvard, i det han först lidelsefullt betrak-
tade henne och sedan hårdt slöt henne i sina
armar. Hon omslingrade honom med sina och
tryckte honom ömt intill sig. Hoppet for likt ett
stjärnskott öfver deras hufvuden. De trodde sig
redan tillhöra hvarandra, för första gången växlade
de fria, lidelsefulla kyssar och sleto sig våldsamt
och fulla af smärta från hvarandra.
Solen hade gått ned, det började redan skymma
och fläktade fuktigt från sjön. Ottilie stod där
förvirrad och upprörd — hon blickade uppåt bergs-
hyddan och tyckte sig se Charlottes hvita klädning
på altanen. Omvägen rundt omkring sjön var lång,
och hon visste, hur otåligt Charlotte längtade eftei
barnet. Midt emot sig ser hon platanerna, endast
vattenytan skiljer henne från gångstigen, som för
direkt upp till byggnaden. I tankarna liksom med
ögonen är hon redan öfver på andra sidan. Be-
tänkligheten att med barnet våga sig ut på vattnet
försvinner inför detta trångmål. Hon ilar ner till
båten, utan att känna, att hennes hjärta klappar,
att hennes fotter knappt vilja bära henne, att hon
är nära att mista sansen.
Hon springer i båten, griper åran och skjutei
ut Det går icke med ens, hon måste upprepa
stöten, båten vacklar till och glider ut på sjön.
Med barnet på vänstra armen, boken i vänstra
handen och åran i den högra, vacklar också hon
och faller framstupa i båten. Aran glider fiån
henne på ena sidan, och hur hon bär sig åt, falla
också barn och bok i vattnet. Hon lyckas få tag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free