Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i barnets klädning, men hennes obekväma ställ-
ning hindrar henne att resa sig. Den lediga högra
handen är icke ensam tillräcklig att hjälpa henne
vända sig om och stiga upp — slutligen lyckas
det, och hon drar upp barnet ur vattnet, men dess
ögon äro slutna, det har upphört att andas.
I samma ögonblick återkommer hon till fullt
medvetande, men desto större är hennes smärta.
Båten har drifvit ut nästan midt på sjön, åran
flyter långt borta, ingen syns till på stranden, och
hvad skulle det också hjälpt henne, om hon sett
någon? Afskild från alla, glider hon fram på det
trolösa, otillgängliga elementet.
Hon söker hjälp hos sig själf. Hon har så
ofta hört talas om, att drunknade kunna räddas,
hon upplefde det ju själf på aftonen af sin födelse-
dag. Hon kläder af barnet och torkar det med
sin musslinsklädning. För första gången blottar
hon sin barm för himlens fläktar, för första gången
trycker hon ett lefvande •— men ack! dock icke
lefvande — väsen intill sitt kyska, nakna bröst.
Den lille stackarns kalla lemmar kyla henne
ända in i hjärtat. Hejdlösa tårar strömma ur
hennes ögon och ge den stelnade kroppen ett sken
af värme och lif. Hon tröttnar icke, hon sveper
in honom i sin schal, och genom smekningar och
kyssar, genom att trycka honom intill sig och värma
honom med sin andedräkt tror hon sig kunna er-
sätta de hjälpmedel, hon saknar här i sin öfver-
gifvenhet.
Allt förgäfves! Orörligt ligger barnet i hennes
armar, orörlig står båten stilla på vattenytan, men
med sitt fromma sinne är hon icke heller här
hjälplös. Hon vänder sig till en högre makt. Knä-
böjande sjunker hon ned i båten och höjer det
stelnade barnet med båda armarna mot sin oskyl-
diga barm, som är hvit och kall som marmor.
Med fuktig blick ser hon mot höjden och åkallar
hjälp från det håll, där ett ömt hjärta hoppas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
