Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Ottilie själf, dels af bref från majoren blef invigd
i allt, som händt.
Ottilie å sin sida underlättade i hög grad den
dagliga tillvaron. Hon var öppenhjärtig, ja, språk-
sam, men talade aldrig om det närvarande eller
senast förflutna. Hon hade städse lagt märke till
och iakttagit, hvad hon såg omkring sig, hon visste
mycket, — och detta kom nu i dagen. Hon roade
och förströdde Charlotte, som alltjämt närde det
stilla hoppet att se två henne så kära varelser
förenade.
Men med Ottilie var förhållandet annorlunda.
Hon hade yppat hemligheten af sin lifsutveckling
för väninnan, hon var löst från sina forna fjättrar,
sin underdånighetsplikt. Genom sin ånger, genom
det beslut, hon fattat, kände hon sig också kvitt
bördan af det felsteg, hon begått. Hon behöfdc
icke mer pålägga sig något tvång, — hon hade i
djupet af sitt hjärta endast förlåtit sig själf med
villkor af fullständig försakelse, och detta villkor
var oryggligt för all framtid.
Så förflöt en tid, och Charlotte kände, hur hus
och park, sjö, klippor och träddungar dagligen
endast väckte sorgliga minnen hos dem båda. Att
platsen måste förändras, var tydligt, men hur det
skulle ske, var icke så lätt att afgöra.
Skulle de båda kvinnorna stanna tillsammans ?
Edvards förut uttalade vilja tycktes bjuda det, hans
hotelser nödvändiggöra det, men det var omöjligt
att förneka, att de två trots all god vilja, alla för-
nuftsskäl och ansträngningar befunno sig i en plåg-
sam ställning gentemot hvarandra. Deras samtal
voro undvikande. Ofta sökte de endast halft förstå
det sagda, men ännu oftare blef ett ord misstydt,
om icke af förståndet, så af känslan. De fruktade
att såra hvarandra, och just denna fruktan var det
mest sårande.
Skulle de byta om vistelseort och, åtminstone
för någon tid, skiljas åt, så framträdde åter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
