Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 255 —
fältherrens kännedom och öfvervunnit de hinder,
några afundsjuka lagt i vägen. Hon visste icke,
hvad allt hon skulle göra för att vara honom till
tjänst. I största hast började hon städa och göi-a
i ordning i sitt förmak, som på samma gång var
garderob och förrådskammare, men han under-
rättade henne om, att ett ungt fruntimmer skulle
komma och taga in där, och lät nödtorftigt ställa
i ordning åt sig en liten kammare åt baksidan.
Värdinnan fann saken mystisk, men var glad att
kunna göra sin gynnare till lags, eftersom han
visade sig så intresserad. Och han, i hvilken
sinnesförfattning tillbragte han icke den långa tiden
ända till aftonen! Han såg sig rundt om i rummet,
där han skulle få träffa henne, — i all sin tarf-
lighet tycktes det honom en himmelsk tillflyktsort.
Hur grubblade han icke på, om han skulle öfver-
raska Ottilie, eller om han skulle förbereda henne.
Slutligen bestämde han sig för det sista, satte sig
ned och skref. Hon skulle mottagas af följande
biljett:
»Då du läser detta bref, älskade, är jag i din
närhet. Du får icke bli rädd, •— du har ingenting
att frukta af mig. Jag skall icke tränga mig på
dig. Du ser mig icke förr, än du ger mig lof.
»Betänk först din ställning och min. Hur
tacksam är jag dig icke, att det icke är ett af-
görande steg du ämnar taga, men det är tillräckligt
viktigt ändå, — tag det icke! Öfverlägg ännu en
gång här, där du står som på en skiljoväg, •—• kan
du bli min, vill du bli min? Å, du skulle bereda
oss alla en stor välgärning och mig en öfversvinnlig
lycka.
»Låt mig återse dig, återse dig i glädje. Låt
mig muntligt framställa den ljufva frågan och
besvara den med ditt eget sköna jag. Vid mitt
bröst, Ottilie! Här där du så ofta hvilat, och där
du har din rätta hemvist!» —
Under det han skref, greps han af känslan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
