Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes hon vinka åt sin tjänarinna, och förvirrad,
vacklande, hufvudyr, störtade denna från vinden
ned på marken.
Med ett skrik af fasa skingrades folkmassan
åt alla håll. Af trängseln och tumultet tvungos
bärarna att sätta ned båren. Flickan låg strax
bredvid och tycktes alldeles lemlästad och krossad.
Man lyfte upp henne, och af en slump eller med
flit lutade man henne öfver liket, ja, hon tycktes
själf med den sista återstoden af lif vilja nå fram
till sin älskade härskarinna. Men knappt hade
hennes darrande lemmar snuddat vid Ottilies svep-
ning, knappt hade hennes kraftlösa fingrar berört
Ottilies hopknäppta fingrar, förr än hon sprang upp,
sträckte armarna mot himlen och sedan störtade på
knä bredvid kistan, i det hon med hänförd andakt
blickade upp på sin härskarinna.
Slutligen sprang hon upp liksom i extas och
ropade jublande: »Ja, hon har förlåtit mig! Hvad
ingen människa, hvad jag själf icke kunde förlåta
mig, det förlåter mig Gud genom hennes blick,
hennes åtbörd, hennes mun. Nu hvilar hon åter
så stilla och lugnt, men I sågen hur hon reste sig
upp och med utsträckta händer välsignade mig, i
det hon vänligt betraktade mig! I hörden alla, I
ären vittnen, att hon sade till mig: Dig är förlåtet!
— Jag är icke längre någon mörderska, hon har
förlåtit mig, Gud har förlåtit mig, och ingen kan
mera förebrå mig något.»
Folkhopen trängde sig rundt omkring, undrande
och lyssnande, de tittade hit och dit, och ingen
visste, hvad han skulle taga sig till. »Bären henne
nu till hvila!» sade flickan. »Hon har gjort och
lidit sitt och kan icke mera vistas ibland oss.»
Kistan bars vidare, Nanny följde närmast efter, och
man kom fram till kapellet.
Så stod nu Ottilies likkista där inne, vid hen-
nes hufvud barnets kista och vid hennes fötter
skrinet, inneslutet i ett starkt ekfodral. Det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
