Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 274
icke samma lycka kunna beskäras andra? Ömma
mödrar kommo först i smyg med sina barn, som
voro behäftade med något ondt, och de tyckte sig
spåra en plötslig förbättring. Förtroendet växte,
och till slut var ingen så gammal och svag, att
han icke sökte sig vederkvickelse och lindring på
denna plats. Trängseln blef så stor, att man såg
sig tvungen att stänga kapellet, ja, kyrkan, utom
under gudstjänsten.
Edvard vågade sig icke mera till den aflidna.
Han lefde ensam för sig själf, tycktes icke mera
äga en tår, icke längre vara mäktig någon smärta.
Hans intresse för andras samtal minskas med hvar
dag, liksom hans förtärande af mat och dryck.
Endast ur glaset, som dock icke varit någon san-
ningens profet för honom, tycks han ännu dricka
med en smula välbehag. Han betraktar ännu gärna
de sammanslingrade initialerna, och hans allvars-
glada blick därvid tycks antyda, att han ännu
hoppas på en återförening. Men liksom hvarje
biomständighet ytterligare tycks gynna de lyckliga,
hvarje slump tjäna till att förhöja deras glädje, så
förena sig också gärna de minsta tillfälligheter till
att kränka och fördärfva de olyckliga. En dag,
då Edvard förde det älskade glaset till munnen,
sköt han det åter med fasa ifrån sig — det var
detsamma och ändå icke detsamma, han saknar
ett litet kännemärke. Man ansätter kammartjänaren,
och denne måste tillstå, att det riktiga glaset för
ett par dar sedan blifvit sönderslaget och ett lika-
dant, också från Edvards ungdomstid, understucket.
Edvard kan icke vredgas — hans öde är besegladt
i handling, hvad kan sinnebilden röra honom?
Men ändå trycker det honom djupt. Drycken tycks
hädanefter vara honom motbjudande, och han
tycks med berådt mod afhålla sig från att äta,
från att tala.
Men tid efter annan öfverfalles han af oro.
Han begär åter föda, han börjar åter tala. »Ack,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
