Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångsmän är seminarielärare L. Gottfrid Sjöholm
i Göteborg. Denne sätter såsom målet för barnens
läsundervisning, att de skola kunna läsa "med god
uppfattning och god betoning". Och vägen säges
vara: uppfattning av innehållet i det som läses.
Men då kräves det, till en början, att innehållet är
avpassat efter barnens ståndpunkt. Och i själva
verket finns det nu goda läseböcker för lågstadiet,
med texter av sådant slag att barnen glömma sig
själva och leva sig in i texten. Och då blir det
"talets trovärdiga, kanske vardagligt enkla
tonr-gångar som komma igen". "Och ditåt böra vi
sträva." Men direkta övningar i detta naturliga
talande låter Sjöholm gå förut. — Goda och sunda
tankar om den första läsundervisningen ha också
uttalats av folkskoleinspektören dr Helge Haage.
Naturlig betoning innebär också god frasering,
d. v. s. rytmisering vid flytande föredrag av
texten efter dess "levande leder". Dessa avgränsas
genom längre eller kortare pauser, naturgivna
pauser. Ty likaväl som betoningen skall vinnas
genom att låta naturen råda, lika litet skola
pauserna framgå som resultat av grammatiska
spekulationer, t. ex. över var satsgränserna gå.
Därför kan icke den gängse skolkommateringen, ja
den får icke, läggas till grund för en god läsning.
Det är den rena onaturen att göra paus i t. ex.:
Jag vet, vad jag gör; Det gick, som jag trodde.
Därom äro väl alla ense.
Jag skall såsom prov återge ett stycke ur
Selma Lagerlöfs Liljecronas hem, först
kommaterat med skolkommatering, såsom bo-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
