Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning därtill. Denna gamla högläsning var ett slags
fortsättning på den med samma entonighet
förbundna "bokstaveringsmetoden": b säger b, a
säger a, d säger d, säger bad; men brukad inom sitt
eget område gjorde denna sista metod knappast
någon skada i här ifrågavarande avseende.
Botemedlet mot denna naturvidriga läston var
och är detsamma som det som bör anbefallas som
ledstjärna vid all högläsning: lyssna till
hur Ni själv skulle säga detta,
om Ni just nu hade det på
hjärtat!
Men det är givet: har mitt eget tal ingen
smidighet, ingen rytmisk svikt, då får jag inte den
bästa ledningen genom att framsäga texten efter
att på anbefallt sätt liksom ha gjort den till min
egen. Ett visst gagn kan man ha av att lyssna
på andras läsning; men härmning såsom
princip anser jag farlig, och jag
kan inte instämma med den modersmålslärare
som helt nyligen förklarat, att man just vid
barnens första läsning bör dra nytta av deras förmåga
att härma läraren som läser för dem. Särskilt
i våra större samhällen, med en brokig
sammansättning av klasserna, med barn från skilda orter,
är direkt härmning en förkastlig väg. Kanske få
vi ge upp hoppet om, att få goda högläsare av dem
som inte kunnat frigöra sig från barndomens
läs-ton. Av det nya släktet borde vi dock kunna ha
skäl att hoppas på något bättre.
Allt fler förståndiga barnalärare tillämpa
nämligen nu em annan läsmetod. En av dennas före-
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
