Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi kunna lätt iakttaga, att det oftast är i
hexameterns tvåstaviga takter som en tänjning av
endera stavelsen bör ske. Detta är naturligt: dessa
takter skola åtminstone förnimmas såsom
lika långa som de trestaviga (daktylerna). Det
faller sig visserligen ofta naturligt att läsa dessa
senare i ett något påskyndat tempo; taktens
tidsmått reduceras då på ett sätt som så att säga
kommer den tänjning till mötes som den
tvåstaviga takten, om den inte innehåller innehållsdigra
och "tunga" stavelser, får undergå för att fylla
sitt mått. Men det är inte minst denna växling av
värdig tyngd och hastigare framrullande
stavelser, som skänker en väl byggd hexameter dess
tjusning.
Nu, om ej tidigare, kan någon vilja fråga: kan
man tala om "naturlig prosaläsning" av satser
som helt äro byggda som vers, som helt äro poesi;
ingen människa talar på det sättet? Svaret
blir i huvudsak ett upprepande av det som ovan
(sid. 20) sades om den stelare tidningsprosan.
Alltså: även om en sats företer avvikelser från en
talspråkssats med avseende på t. ex. ordval, ja
t. o. m. ordföljd o. d., ger vår instinkt i allmänhet
sitt bestämda utslag till förmån för en viss läsning
såsom naturlig. Men visst kunna dåliga poeter,
eller goda poeter i mindre benådade ögonblick,
bygga verser så, att de komma i strid med den
naturliga läsningen, ja icke sällan t. o. m. med den
läsning, där en eller annan sådan där tänjning
införts för att visa tillmötesgående så långt som
möjligt. — Kunna vi påstå att bland de nyss an-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
