Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur rnånga böner har det kostat mig,
Hur många tårar, räknade af Freja,
Att smälta hatets is kring Frithiofs hjerta,
Och locka löftet från den stoltes mund,
Att åter bjuda handen till försoning!
Ack! mannen är dock hård, och för sin ära
(Så kallar han sin stolthet) räknar han
Ej just så noga, om han skulle krossa
Ett troget hjerta mera eller mindre.
Den arma qvinnan, sluten till hans bröst,
Är som en mossväxt, blommande på klippan
Med bleka färger: blott med möda håller
Den obemärkta sig vid hällen fast,
Och hennes näring äro nattens tårar.
Här lockar frånvaron av rim i viss mån till
"bindning" mellan versraderna ("överklivning",
på franska "enjambement"). Verserna framstå då
ofta som mindre självständiga enheter än när de
ha slutrim. Följden blir att känslan för
taktanta-let lätt något slappas. Detta åter medför, att
den uppläsare som tar "naturen" till rättesnöre,
känner sig mindre nödgad att för versens skull
tänja vad som i prosauttal kan vara något för
kort, eller att förstärka en stavelse som där kan
brista i styrka. Vi ha många sådana verser i det
citerade, och jag har utmärkt de mest
framträdande fallen. Det synes mig fullt berättigat att
där hålla undan de obetonade orden nästan som
vid (ett dock icke för påskyndat) prosauttal,
fastän jag då i dessa verser icke får mer än
fyra klart framträdande taktslag och naturligtvis
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
