- Project Runeberg -  Natur och kultur vid välläsning /
54

(1936) [MARC] Author: Hjalmar Lindroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en viss rytmisk oregelbundenhet. Men jag kan
ju inte läsa t. ex.: Hur manga ta rar, raknade af
Fre’ja, eller: Att a ter bjuda handen ti’Il förso’ning.
Jag bestrider icke därför, att en ringa fördröjning
i tempot vid de svaga stavelserna är åtminstone
försvarlig.1

Men är det likväl inte så, att vi vant oss vid den
föreställningen, att känslan av takternas lika längd
hör till regelbundet byggd vers ? Att den lika
taktlängden objektivt sett inte alltid upprätthålles,
det tror jag bör ha framgått av det föregående;
och vi ha där fortskridit från sådana versslag där
fast skandering dock i stort sett kräver sådan
likhet, till sådana där större rörlighet råder. — Den
uppställda frågan vill jag för min del besvara så,
att även den subjektiva känslan av likheten är
något som kan avvaras, utan att versen bara därför
upphör att vara vers. Och det är väl då vad som
kan väntas, att det särskilt är den moderna versen
som här lärt oss en delvis annan inställning.

Vi kunna i detta sammanhang för ett ögonblick
återvända till den fria versen. Utan att på
förhand ytterligare teoretisera, skall jag till belysning
framlägga min rytmisering av ett stycke av
Frödings Ett gammalt bergtroll:

Det li’der a’llt emot kvälls nu’,

o’ch det är allt mö’rk sva’rt na’tt sna’rt,

1 Jag passar på att samtidigt verka för en bättre läsning av
diktens första rad än den som rent av blivit fast (inte minst vid
skämtsam tillämpning på situationer som Ingeborgs!), nämligen:
Det da’gas re’n och Fri’tiof ko’mmer i’cke. Frigör er fråi
denna slentrian och lev er in i situationen. Då blir läsningen :
–-och Fritiof k o’m mer i’cke.

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vallasn/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free