Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
exempel från Geijer, som ju dock själv skrev
både ord och musik i ett sammanhang, må
förtydliga vad jag åsyftar: Blo’mster i’ de svala lu
tider ... O föll uti’ ditt u’nga hjärta... Det är
sångföredraget av texten mina accenter ånge.
Egentligen borde vi ju uppröras över en dylik
deklamation. Ty en smidig jämkning är vid
musikföredraget mycket mindre möjlig än vid
versföredrag. Där kunna vi läsa : Blo’mster i’ de sväla lu
tider; O foll uti’ ditt unga hjärta. Det blir dock i
dessa verser även på det sättet bra klena och
svår-upphjälpbara takter; ty i och uti äro i naturligt tal
här så helt obetonade, att det nästan helt blir en
kvantitativ tänjning som i versen kan försökas.
Men denna är här knappt stilenlig (såsom den var
t. ex. i den patetiska hexametern).
Som ett slags sammanfattning av vad
jag här förut sagt om takternas lika
längd vid högläsning av vers, vill jag alltså
uttala, att vi inte ens subjektivt kräva en sådan
likhet med så stor stränghet som man tidigare
vanligen trott. Och detta friare betraktelsesätt
synes mig också gälla verser med teoretiskt
alltigenom lika byggda takter, åtminstone om dessa
äro tvåstaviga takter (Sylwan). — I fråga om
s. k. blandad vers, där alltså takter av olika
stavelseantal omväxla, är saken nämligen
tvivelaktigare. Det vill synas som om just
taktbland-ningen inom versraden för känslan krävde att
man åtminstone har det fasta att hålla sig till:
regelbundenheten i höjningarnas återkomst. Men
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
