Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det taget gjorde ondt likväl!
Men skönare blef tonens klang —
ack, herregud, om strängen sprang —
då höjde sig min fria själ!
För egen del vill jag här icke läsa 4-takt:
cellosträngens; smältande han; hårdare hon m. fi.
Dikten kräver ett stillsammare tempo. Och det kan
heller inte råda något tvivel om att det av
skalden åsyftade versschemat kräver 2-takter, fastän
naturligtvis vissa av dessa då få en starkt
undanhållen höjning.
Ett sätt att mildra "hårdheter" och
oregelbundenheter i intensitetstrycket i vers är med hjälp
av det melodiska elementet. Detta
innebor i varje text lika väl som tryckaccenten.
Detta är emellertid en så viktig sak att det måste
få sin särskilda belysning ur vissa synpunkter —
icke minst därför att det är så försummat. Detta
skall också ske här längre fram. Här må
dessförinnan en jämförelse med musiken ske
på en punkt där jag tror att man kan hämta viss
lärdom för vårt ämne. — Man skulle tycka att
tonsättare av dikter borde komponera sina
melodier,- och framför allt verkställa sin taktindelning,
med hänsyn tagen just till takternas av oss nyss
berörda "värde" vid versens föredragning. Men
det är märkligt i hur liten utsträckning detta
skett, i synnerhet i äldre tid — även i nyare, men
nu har man sin uppmärksamhet mera fäst vid
denna s. k. deklamation av musiktexten. Ett par
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
