Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där aldrig det dammar och vandras.
Hvilka stigar har du vankat, / så att solen dig ej
bränt?
Hvad har du drömt, / Maria, / i ditt unga bröst
och känt,
att ditt blod icke brinner / som de andras?1
Det skiner så förunderligt ifrån ditt bara hår,
och din panna är som bågiga månen,
när öfver Bergsängsbackar (/) han hvit och lutad
går
och lyser genom vårliga slånen.
Nu svalkar aftonvinden i acklejornas lid,
och gula liljeklockor ringa helgsmål och frid;
knappt gnäggar hagens fåle, / knappt bräker
fållans kid,
knappt piper det i svalbon och lundar.
Nu gå Dalarnes ynglingar och flickor par om par;
du är utvald framför andra, / du är önskad af en
hvar,
hvad går du då så ensam och begrundar?
Du är som jungfrun, / kommen från sitt första
nattvardsbord,
som i den tysta pingstnatt vill vaka
med allt sitt hjärtas bäfvan / och tänka på de ord
hon förnummit / och de under hon fått smaka.
Man får vid en sådan dikt förse sig med ett
rikligt luftförråd i de naturgivna pauserna — särskilt
vid verssluten — och så hushålla därmed. Vid
1 Till denna versrad återkommer jag i annat sammanhang
(sid. 95).
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
