Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På samma sätt måste den som missaktar den
här förut framställda satsen om den musikaliska
högtonens betydelse, läsa också denna rad:
Gud vet, hur lä’nge ä’n han drö’jt med sla’get.
Och dock kan man knappt tänka sig ett bättre
exempel på en fras där redan den naturliga
prosaläsningen inbjuder till uttal med Gud rätt svagt
betonat, men med högton, medan däremot vet
bär trycket men har låg ton: Ja Gud vet.
Kanske läser Beckman på motsvarande sätt
denna vers ur Atis och Camilla (jfr sid. 42) :
Ko’m, lifva u’p min ve’rs och mina sinnen rör!
Alla de övriga här ovan citerade exemplen
måste likaledes bli fullständigt snedvridna genom
en analys sådan som Beckmans. Det vore väl en
förskräcklig tortyr som Den enda stunden måste
undergå om man analyserade den så:
H a’ n kom alle’na J-^^J-^ (eller ——!_w_Lw)
Förbi m i’n ba’na —Lw (eller —
H a’ n s bana le’dde (eller ——LwJ-v)
(Jag vågar visserligen tro att läsningen kan
utfalla bättre än teorin.)
En sund invändning mot detta vore redan:
"Skalden själv kan väl inte ha tänkt sig att hans
vers vore byggd så; lika litet kan han ha menat
detta i fråga om de andra, nyss efter Beckman
analyserade raderna." För min del hyser jag heller
intet tvivel om att de här avhandlade verserna av
skalden uppfattats såsom fullt regelbundna efter
det schema som gäller för dikten överhuvud.
Likväl kan man nog något mildra invändningens
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
