- Project Runeberg -  Natur och kultur vid välläsning /
85

(1936) [MARC] Author: Hjalmar Lindroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i ordet annan (vid uppsvensk melodiföring) som
ger det positiva intrycket av stämningens art.

Men suset i skogen och forsens röst
och morgonens sken, som går upp i öst,
och regn, som i hösten gråter,
d e gåfvo mig kärleken åter.

Fröding.

Detta sammanfattande de rymmer visserligen
en motsats: gentemot allt det som "lärde mig
dödssynd och dolskhet och hat". Men om jag
låter mig vägledas av min oreflekterade
språkinstinkt, kommer denna motsats bäst fram i
slutordet åter. Jag försöker antyda melodin:

å-

ter.

de gåvo mig

leken

kär-

(Snarare kan man sätta in med de något lägre
än den följande stavelsen.)

De unga, d e körde förbi oss i bil

på två meters håll, fast det tycktes en mil.

Selander.

Likartat det förra. Själva upprepningen av
subjektet innebär att det framhäves, och en extra
tonhöjning kännes då inte som nödvändig.
Här är en annan alltid ovälkommen.

Selander.

Fastän här utgör motsats till ett föregående
där, förefaller det inte naturligt att höja tonen;
det torde vara den bittra stämningen som
motverkar det.

85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vallasn/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free