Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det måste ha varit därför att det så helt var
min egen naturliga uppsvenska "välläsning" av
texten som (kanske något konstnärligt stiliserad)
bjöds, som stället etsade sig så fast i minnet, att
jag ännu kan reproducera den; möjligheten av
någon helt liten melodiförskjutning vågar jag väl
inte bestrida. — Sådant måste ofta förekomma
även i diktning, särskilt i samma mån fraseologin
är det naturliga talets. Även melodiskt tänker jag
alltså att t. ex. början på Frödings En hög visa
av många läses med inbördes alldeles samma
melodi; ty denna ligger för läsaren i texten. Detta
dock icke i den meningen, att den till alla delar
skulle sammanfalla med Frödings värmländska.
Men för att kunna obundet ge vårt bästa, d. v. s.
det som verkligen är vårt naturliga, måste vi
släppa till oss själva. En högläsare får inte
vara för blyg. Detta behöver nog särskilt sägas
till oss svenskar. Jag skall med några typiska fall
belysa detta mitt krav.
Först: låt en viktig slutstavelse eller sluttakt få
sin fulla tyngd, och sjunk inte alltid av
gammal vana ned på en slapp och låg
ton mot satsens slut. Jarl Hemmers
nya dikt Vårt svenska svar bjuder på ett par fall
där detta inte går an.
Där växer ett vårdträd på tvillingrot,
Och kapar du ett av dess fästen,
för sent är vid stormfallet träd göra bot,
och masken och rötan tar resten.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
