Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
där furorna sagor sjunga,
har det ej ett hjärta fått?
gloss eras och utlägges närmare i en av de föl-
jande dikterna, »Nordens sorg». Dikten sluter sig
till den grupp tolkningar av naturens vemod, av
vilken de kändaste äro Stagnelius’ »Suckarnes
mystär», Bernhard Elis Malmströms »Vi suckar det
så tungt uti skogen?» och Viktor Rydbergs »Dröm-
liv», men är en självständig variation av motivet.
Även hos Heidenstam är naturens vemodsstämning
framkallad av sorg över människans skuld. Men
det är inte en allmänjordisk utan en nordisk — det
vill här säga svensk — stämning och det är inte en
allmänmänsklig utan en svensk skuld, som är or-
saken. Suset i barrskogen är klagande toner, och
som skogssuset så klingar visan
:
när folkvisan, skogens dotter,
så barnslig, så fri från groll,
hörs förtona från ängens slåtter,
så går hon i sorgset moll.
I många hundrade år har Norden trampats av
ett viljelöst, småsint släkte, av en dvärgätt, som
glömde sitt fosterland för att leka, som förtröga t,
förslappat och svagt endast tänkte på sin enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
