Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
av smedjans hammar, bondens trall vid plogen,
av folkets vemod och av djupa skogen
med mosse, tjärn och smultronbär.
Skogens susning ger den djupa folksången, den
fosterländska sången framom alla — det djupaste
naturintryck, som den vittfarne tjuguåringen tagit
med sig från sin hembygd ut i vida världen, ned
till den fjärran södern. Även det intrycket, den
stämningen kunna vi sedan följa genom1
hans dikt-
ning, från Tivedens
Hör furornas dova sorgemusik,
med förstämda trummor och tubor i moll
genom hävdasagorna ända fram till »På skogsvägen»
(1914) och det är nästan som hans egen röst i vad
Gislefinne viskar till den sista drottning Omma:
»Skogen susar, skogen — du vet, dotter, vad det
betyder. Du vet, att det är hälsningen, som vi
varna eller kalla varandra med, vi sista, som äro
iädernegudarna lönligt trogna.»
Sina varmaste tonfall får denna fosterländska ung-
domsdikt hos Heidenstam genom att vara ett barn
av längtan. Vi hörde honom i »Vättern» fråga,
varför han ej fick stanna trogen på dess strand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
