Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Den andra dikten heter Främlingens bön.
»O fosterland, det käraste jag äger,» börjar den,
språket sviker mig, ty hjärtats längtan kan aldrig
tolkas i ord, och
Mitt språk är matt, toen varmare mitt hjärta.
Det vissnar, fosterland, i fjärran här.
Du var dess barndomsdröm i färger bjärta,
dess febervarma längtan nu du är.
O, Sverige, Sverige . .
.
Jag älskar ej att tigga av det snåla ödet, men en
bön givs det, som icke kan undertryckas: för mig
ännu en gång tillbaka till Sverige!
O fosterjord, din son, din vän, din broder*
— hur jag dig nämns — dig ännu trogen är.
Jag längtar hem isom barnet till sin moder,
när tung är världen och emot det bär.
Jag vill till dig, förrän mig natten söver,
att få en grav med furors susning över.
Konstnären är icke färdig ännu, han preludierar
ännu på sitt instrument, griper ett felaktigt ackord
ibland, trevar efter de rätta uttrycken för stäm-
ningen, men redan hörs den djupa, stilla melodi, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
