Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
När vandrarn lyssnat till torparens bekymmer, reste
han sig upp, slet av sig kappan, visade en dyr-
bart smyckad dräkt och förklarade för den häpne
mannen, att han hade kommit till honom icke som
en vägvill vandrare utan i avsikt att bjuda honom
vad han hetast åtrådde: det sorglösa överflödet,
Aldrig överstrålad mänsklig glans
jag dig bringar huld.
Samhällslivets höjder, mänskors lov
skänker jag och guld.
Blek och tvekande sporde torparen vad han be-
gärde i ersättning: kojan, hans återstående livs hela
strävan — en anteckning i kanten visar, att skal-
den tänkt låta honom bjuda sin egen själ. Men
främlingen avslår allt detta, han begär, att tor-
paren skall ge honom sin hustrus själ:
»Sköna kvinnor köpas snart för guld,
världen tillhör dig.
Blott din åldring fordrar jag som gäld.
Henne giv åt mig!»
Men med vrede avvisar torparen frestaren. Ung eller
grånad, är hans maka honom kärast av allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
